After ice

såg JVM-premiären och nu är det dags att såga den.
För det första så är det svårt att bedöma en sådan här premiärmatch. Speciellt när det gäller juniorer. Man har inte så mycket att göra en rättvis jämförelse med. Jag får ungefär samma känsla som när jag ser en Elitserie-match kort efter att jag sett en NHL-match. Tempot och spelet är helt annorlunda.

Småkronorna inledde klart nervöst där man uppträdde ruskigt virrigt i placeringsspelet. Det kändes lite som när man kollar på pojkfotboll och hela klungan jagar efter bollen. Slovakien tog givetvis ledningen för att göra det hela lite extra nervöst och spännande. I andra delen av första perioden ryckte dock Sverige upp sig tack vare först och främst ett gäng individuella prestationer. Patrik Berglund utstrålar rutin och var en av få svenska spelare som vågade åka och hålla i pucken genom mittzon och i anfallzon.

Andra perioden var riktigt usel där det inte fanns mycket ordnat spel över huvud taget. Försvarsspelet såg oerhört tveksamt ut och slovakerna behövde inte slita särskilt mycket för att förvandla ofarliga halvchanser till livsfarliga mållägen. Sverige kunde dock gå ifrån till 3-1 och det var ju banken tänkte man. Men i sedvanlig premiärmatchanda lyckades ödet göra matchen oviss in i det sista då slovakerna efter två ramträffar hittade målet lika många gånger och plötsligt stod det 3-3.

Slovakernas målvakt var bedrövligt dålig och släppte returer rakt ut på precis allt. Svenskarna var aggresiva framför mål och irriterade rätt så bra i samband med blockeringar. Det var bra!
Tyvärr var Enroth nästan lika dålig som sin kollega och 3-3-pucken var en svår tavla. En TALLINK-färja lägger fanimej till fortfare vid kajen än det gör för Enroth att förflytta sig från stolpe till stolpe. Han såg extremt seg ut i det momentet. Men det är också lite hans spelstil. Inte så mycket spektakulära rörelser. Till hans möjliga försvar kan man dock säga att backarna inte hjälpte sin målvakt på särskilt bra sätt.

I slutet lyckades Sverige planenligt göra 4-3 och vinna matchen. Men imponerad är jag inte av laget. PP-spelet såg också lite trevande ut där upplägget ungefär på att Patrik Berglund var den enda spelare som skulle ha puck. Visst han är bra i fart genom mittzon och att etablera spel men sedan måste han släppa gummit! Backarna utnyttjades knappt alls i PP.

Däremot fanns det en del individuella prestationer att glädja sig åt från forwards. Kanske blir lättare att spela ihop laget i nästa match mot Danmark där man borde få mer utrymme att ligga rätt i positionsspelet.